Seeeg knäck

Idag vill det sig inte alls för mig. Kroppen lyder inte och skallen känns segare än farmors knäck från 1957. En typisk mellandag där allt känns pausat i väntan på det nya året.
Fuck 2009. Välkommen fräscha 2010.

Jag går på sparlåga och vill massor men gör inget av det. Liksom laddar upp energi för att kunna skjuta iväg mig själv som en nyårsraket på tolvslaget. En sprakande i rött, guld och silver.
(innan nyårsafton vågar jag inte skjuta någonting av hänsyn/rädsla för alla arga hundar som kan tänkas jaga mig runt kvarteret här. Samt dess ägare bör tilläggas.)

Just nu sitter jag här mulet grå och trist. Utan glöd till stubinen.

Men jag vet att den kommer. Plötsligt bara är den där utan att jag vet hur den kom dit.
Glöden alltså. Energin som gör att jag tar mig ur detta trista.

Här sitter jag med utstrålning som torktumleludd. Med risk för att förolämpa allt ludd i alla tvättstugor i hela världen. Ska ta mig igenom denna dag. Kanske skriva en arg lapp till mig själv och sätta i pannan. Ska fundera lite vad jag ska skriva tror jag...