Seeeg knäck

Idag vill det sig inte alls för mig. Kroppen lyder inte och skallen känns segare än farmors knäck från 1957. En typisk mellandag där allt känns pausat i väntan på det nya året.
Fuck 2009. Välkommen fräscha 2010.

Jag går på sparlåga och vill massor men gör inget av det. Liksom laddar upp energi för att kunna skjuta iväg mig själv som en nyårsraket på tolvslaget. En sprakande i rött, guld och silver.
(innan nyårsafton vågar jag inte skjuta någonting av hänsyn/rädsla för alla arga hundar som kan tänkas jaga mig runt kvarteret här. Samt dess ägare bör tilläggas.)

Just nu sitter jag här mulet grå och trist. Utan glöd till stubinen.

Men jag vet att den kommer. Plötsligt bara är den där utan att jag vet hur den kom dit.
Glöden alltså. Energin som gör att jag tar mig ur detta trista.

Här sitter jag med utstrålning som torktumleludd. Med risk för att förolämpa allt ludd i alla tvättstugor i hela världen. Ska ta mig igenom denna dag. Kanske skriva en arg lapp till mig själv och sätta i pannan. Ska fundera lite vad jag ska skriva tror jag...

Lite som en Saga

Det här med blogg alltså. Just den här. Min. Snacka om att ha grus i maskineriet.
Nu är det slutet på 2009 och det verkar som om teknik (jag själv?) först nu vill som jag vill.

Kommer osökt att tänka på sagan om Pojken och Vargen...

Men nu ska det funka! Hurra!

I annat fall vill jag redan nu passa på att önska er alla ett
Gott Nytt År!

Det var ju inte så farligt att lämna ut något halvfärdigt. Ha! Ingen dog. Ingen hatar mig. Nyttig insikt. Man ska tända ljuset för sina spöken oftare!

Välkommen in!

Inte riktigt än...

Tekniska bekymmer modell större. Men den som väntar på något gott... Ja, den största frustrationen ligger hos mig själv. Jag är en otålig rackare. Teknisk katastrof och otålig.

Inte den mest optimala kombinationen. Blir gärna som i den där Yrrol-filmen.

När stereon ska kopplas in och Peter Dalles figur inte läser innantill i intruktionsboken. Efter sju svåra år läser frun innan till - lugnt och sansat - voilá - stereon går igång.

- Man KAN göra så, men det är inte rätt, säger Dalle.

Me in a sea-shell! Learning by Doing, är förvisso vågat. Ibland synnerligen hämmande dock...

På allmän begäran!

Nu så... Smygbloggaren är igång med riktig blogg.
Teknikens under och allt det där:

Nu kör jag! Totalt opretantiöst utan direkt målgrupp eller mål. Mitt vanliga gafflande, grubblande, dravvlande om högt och lågt. Stort och smått.

- Prova dina vingar din fegis, uppmanade en kompis mig. Ja, jag gör väl det då!

Välkommen in i mitt huvud!